Tisdag

Igår när jag skulle betala räkningar satt jag med min fina bankdosa från Swedbank, såg jag bubblor och skit på skärmen, märkligt tänker jag och pillar lite, vips trillar skyddsplasten bort och dosen ser som ny ut. Börjar fundera, jag skaffade eget bankkonto när jag skulle börja på gymnasiet, alltså när jag var 15, de frågade då om jag ville ha en dosa på en gång, det villa PAPPA att jag skulle ha, så jag fick en. Jag har aldrig bytt sen dess, dock bytte jag batterier i denna för nån vecka sen. Men jag har alltså haft den i sju (!) år och inte sett eller tagit av skyddsplasten, det är rät otroligt!

Igår fresten var jag hos sjukgymnasten, hon är för härlig. Jag påpekade bla att mitt höger ben inte är som det skall... Tydligen har jag fått nerv och ligamnets skador efter att jag trilla av, och detta kommer ta uppemot 2 år för det att läka ihop, om det nu någonsin gör det (optimist där). I alla fall skulle hon sticka nålar i min höft igen, nått jag verkligen fasat för, med tanke på hur sjukt ont det gjorde sist, helt sinnessjukt. Så jag ber henne alltid berätta nått roligt när hon sticker mig, men jag lyssnar aldrig på vad hon säger... Höften gick riktigt bra, och den har inte låst sig sen jag blev behandlad sen sist. Sen fick hon för sig att hon skulle sticka nålar i låret oxå! Så nu bad hon mig berätta något roligt, jag tänkte jag kan glädja henne med att jag skall sluta, hon är så himla kul! "Men du är så himla rolig! Man vet aldrig med dig!" utbrast hon och glömde nästan att sticka mig, sen kom hon ihåg, fem nålar i mitt stackars höger ben. Sen förklarade hon att när jag slutar andas för att hon skall sticka, slutar hon oxå andas! Sen gnällde jag lite över hur ont jag hade sist, och att det var skönt att det inte gjorde så ont nu, och så frågade jag om jag var extremt känslig? Nehej inte ett dugg, då hade jag aldrig kunnat sticka dig i höften i det akuta läget. Förhoppningsvis mitt sista besök, kommer sakna henne!

Sen skulle jag rida, gick ut på innerplan och det hade precis regnat, det luktade nyslaget hö och solen sken och allt var bara underbart och jag fick värsta flashen av att jag var på ridläger och var så himla lycklig, jag vet inte när, var eller hur, men jag var med hästar och jag hade liksom längtat efter att få rida! Red i alla fall ut Raset med F. Trevlig lugn tur.

Idag? Höll på att döda ettåringarna när de välte ut vattnet jag fyllde på för femtielfte gången, Frida-fetknopp bestämde sig för att svalka mig genom att vattna mig, gulligt. Zelma fångade sin första mus och åt upp halva, gull-hund! Sen hoppade jag Raset, så jäkla fin! Stannade inte en gång, hoppade läskiga ljusblå vattenmattan när den låg framför ett räcke, och bakom ett räcke (det var jättejätte svårt tydligen, fick hoppade det massor av gånger innan hon spände av och slutade riva) hoppade även rund vattenmatta med de läskiga blå tunnorna, så läskigt men hon hoppade runda fina språng, så himla härligt!

Sen skulle vi tydligen gräva ned en elkabel, vilket jävla jobb, har ni försök gräva ned 15 cm i makadam och skit? Gräsmattan gick betydligt mkt bättre. Sen är ju det så himla komiskt att jobba med S och L, de gnabbas och S tycker att jag och L kan bli kommunalarbetare och bara stå och titta och vänta på att nån annan skall göra det, och gräva lite då och då... Vovvarna "hjälpte" såklart till!

Jag försöker följa med i p3´s box-cirkel, kollade på första avsnittet av The wire igår, vilken plåga, långt och segt, men tydligen ska man gilla det, får plåga mig igenom avsnitt 2 oxå, de säger att det är bättre, och alla älskar den ju, och jag älskar ju serier. Har sett halva Lost säsong 5, är helt fast i den nu ju, inte ens sett senaste True Blood.