Söndag

Igår, var en sån där härlig slappis dag! Vaknade visserligen halv sex när det började mullra och S tassade runt på nedervåningen och drog ur alla sladdar, men låg kvar och halvsov till elva, sen läste jag sängen till 12, lyx! Käkade dessutom kalaspuffar till frukost, busigt och onyttigt. Vid två fick jag ett ryck och skulle motionera, fastande hos N och T som vanligt och babblade massor, efter ett tag fick jag skynda mig hem för det börja mullra så, när jag var halvvägs hem kom regnet, jaja lite regn har ingen dött av. Men precis när jag svänger in på vår grusväg (bara nån kilometer hemifrån) blixtrar hela himlen till och i samma sekund kommer världens dån. DÅ kunde jag liksom inte intala mig att åskan inte var farlig längre. Men jag har tur som en tok, precis då svänger det upp en bil på vår väg, händer typ aldrig, och frågar om jag vill ha skjuts, gärna svara jag! Efter lite grundläggande frågor kommer vi fram till att jag inte är Frida, men han är grannbondens son som bor i Värnamo. Han skjutsar mig i alla fall hela vägen hem och precis när jag kliver ur möter jag S´s nyfikna min
"Vem var det?"
Jag blöt och lite ställd "Det var Nils... Nisses son!"
S skeptisk "Jaha?"
Jag försöker förklara mig "Alltså det åskade och han plockade upp mig vid vägen..."
S fortfarande med skeptisk mig "Jaså..." Så nu tror S att jag har en hemlig pojkvän typ, spännande värre.

Sen frågade N om jag ville komma över på rabarberpaj, mums. Så S blev väl inte mindre misstänksam när jag åkte iväg i min fina lilla bil vid halv åtta och inte kom hem förens vid halv elva. Det var i alla fall jättemysigt med lite sällskap, sol och rabarberpaj. Red 1½ innan oxå, först gick han ganska dåligt, eller ja, inte bra, sen ringde min mor, skrittade och tjattrade lite med henne, och när jag sen kortade tyglarna, bad jag terroristen, snälla gå bra nu så kan vi gå in - han gick som en klocka!

Idag, uppe innan åtta, titta när Scooopidoo och F tävlade, hade hela kenneln med oss. Jag var bara ansvarig för världens sötaste Zelma, men hon spydde i bilen, pallar inte sånt, höll på att spy själv. Sen var det visning av 1½, kändes lugn och fin. Det var en ponnyunge som var här, tveksam om hon kommer palla med monstret, men det är ju inte mitt ansvar. Hon skall nog hoppträna honom på tisdag och det är ju bra, då får hon ju se hur han är.

Sen dess har jag njutit av att var ledig. Bara slappat och kollat lite film. Veronica bestämmer sig för att dö var ju helt underbar, ny favoritfilm, älskar den! Fast som jag grinade. Så sorglig fast med ett sällan skådat lyckligt slut!