Njuter av min höstsemester. Idag, sovmorgon, lite frukost och tv, surfa runt lite och mysa med Melw, 1½ timmes promenix med monsterhunden, tv och vänta på mor, stallet rida ut Drutt, hoppträning med Pyret, idol! Låter inte det som en jättehärlig semester?
Pyret var en stjärna idag! Stannade en enda gång när hon tyckte den läskiga grinden blev hög, annars bara hoppade och hoppade hon, visserligen går det kanske lite väl fort ibland. Men annars är hon hur fin som helst. Och jag fick lite beröm för mitt tramp i stigbyglarna och stadgan i skänkeln, skönt att jag lärt mig nått ;) Men jag får inte vika mig i högersidan. Men det visste jag ju sen sisådär 10 år tillbaks.
Till helgen skall jag på Skåne-tripp och hälsa på bästaste V och förhoppningsvis se "mina" fyraåringar vinna semifinalen till breeders och slå alla med häpnad! Mina fina hästar!
Såg F & F´s nya serie, "Lite sällskap" - jag skäms över att vara värmlänning. Det är som en parodi på "Smala Sussie" och "Bröllopsfotografen" och hallå de är parodi på Värmland, och nu visar det sig att det finns värmlänningar som slår dikten med hästlängder. Härligt. "Hej Karin jag kommer från Göteborg! Jajamensan alltid Go å Gla´!" Ingen kommer väl ana något tror ni?
Tänkte fresten tillbaks på min barndom, när min mor släppte sin lilla (!) dotter lös i ridhuset utan tyglar och jagar på ponnyn... Som aldrig ville stanna, tillslut fick hon liksom slänga sig på bettringen. Tvingade sin lilla dotter på B-ponnyn upp och ned för ravinerna trots att dottern klart och tydligt sa "jag vill INTE!" Band fast dotterns stigbyglar i sadelgjorden och tvingade henne att rida dressyr i NYA ridstövlar i 1½ timme (ärren efter såren i knävecken syns fortfarande.) Lät henne som 12-åring hoppa 90 cm bana på utebanan på en halvgalen arab som hon varken kunde styra eller stanna. Red ut med henne på vildaste ridskoleponnyn mitt i vintern och skrattade när han bockade iväg med hennes lilla dotter in i skogen.
Och jag minns så väl när jag var lite äldre efter Filifjonkan (monsterponnyn jag älskade över allt annat på jorden) när någon frågade innan jag skulle rida en galen häst "Men vill du verkligen att hon gör det? Är du inte rädd?" Mamma tittade frågande, "Äsch vill hon så. Hon rider ju Philippa, det låter jag ju henne, ingen är värre än hon!" Min mor påpekar idag att det ju är bra att hon gjorde allt detta när jag var liten eftersom jag är så tuff idag, och det är ju sant. Alla som undrar varför jag aldrig är rädd - min mor härdade mig vid tidig ålder.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar