Söndag

Herregud det är redan söndag. I fredags fick jag faktiskt klart min lab. Det kände inte dåligt, och jag gjorde den som en äkta vetenskaplig artikel alltid kan man blända någon.

Sen red jag ut Drutt, snäll och pigg, fortfarande lik Raset. Frustar lite härligt. Efter det tog jag Peps. Snäll, skuttade över två bommar. Minns en trevlig övning (inte :P) från strömman, rida över en bom tio gånger och försöka träffa mitt i ett språng varje gång. I alla fall gjorde de den på hoppträningen fast bara sex gånger i rad då. Och typ ingen klarade det och det såg toksvårt ut. Jag minns ju att jag klarade 10/10 alla gånger på strömman, hur svårt kan det vara? Så jag och Peps provade. Vi klarade 3/3 alla gånger, han är ju inte så igång så mer än tre kändes ganska oschysst. Han var snäll hela tiden, utom när dumma Tova (långhårigt monster, lite kattlik) slängde sig över hela läktaren och skrämde slag på oss båda.

Lördag, Peps jättensäll, red lite och visade K vad duktig han hunnit bli på en vecka ;) Drutt fick göra bomgrejen igen och han är grym, eller så kan det vara så att jag kan fuska genom att jag ser när jag är påväg att komma fel och kan rätta till det... Gick även bra i ökad galopp över bommen. Och gjorde två klockrena byten. Duktigt pojke. Jag börjar bli lite otränad, hade en anings träningsverk på kvällen. Illa.

Och idag, red jag först Peps en stund och sen red K, gick jättebra. Lite spänt till en början. Men finfint. Sen fick jag väldigt omotiverat skäll av en väldigt osympatisk person. Hennes häst hade rymt och jag hade fångat den och ställt den i en box och sen organiserat så ingen behöver vara själv osv. och hon har mage att fräsa och skälla på mig för att jag gjort fel och lala... Människor.

Sjukstuga här fresten. I fredags lyckades Skorpan (vår 13åriga katt) få ett sår på svanstippen. Såklart enligt lagen om skador inträffar detta vid halv elva på kvällen. Såg inte så farligt ut, men totalt oberipligt, har hon klämt sig själv? Har Melw bitit henne? Lördagen ser hon okey ut, en lite böj på svansen och lite intorkat blod men ingen fara.

Tills vid sextiden när jag sitter nere och hör henne skrika från övervåningen TVÅ gånger, hon är helt ensam där. Går upp, blodbad. Blod över hela golvet och det rinner en strid ström från hennes svans. Panik! Vem ringer jag hur allvarligt är det? In med katten i badrummet och ringer till moster och kusin. De kommer, vi kämpar med att hålla stackars Skorp och I doppar svansen i vatten, ganska läskigt sår med svallkött (?) slutar inte blöda. Beslutar oss för att sätta ett bandage. På en svans liksom. Kirurgtejp på päls fungerar förvånansvärt bra. Pratar med mamma, hon vill absolut att jag ringer till vet. Ringer jouröppet djursjukhus, de tar 200 spänn för att koppla mig till en veterinär. Sällan! Hittar Argias telefonveterinär som bara tar 25 kr, har jag nämnt hur mycket jag älskar Agria? Hon säger att jag kan avvakta till måndag om det slutar blöda, men att svanstippen kan trilla av... Men det är liksom inget att göra.

Så nu har Skorp ett jättebandage på sin lilla svans. Men hon ser ganska glad ut, ligger uppe i dubbelsängen, och spinner och vill bli klappad, helst på magen. Detta är väldigt väldigt märkligt för hon är annars världens mest osociala katt, men inte när hon är sjuk tydligen.